Det finns inget om oss utan oss.

Det finns inget om oss utan oss.

  • Kontakta

Sammanfattning av WFD/EUD-konferensen

Sammanfattning av konferensen

Teckenspråk som utrotningshotade språk 
WFD/EUD-konferens i Ål, Norge 

Deltagare från 21 olika länder reste till Ål i Norge för en konferens på temat "Teckenspråk som utrotningshotade språk". Företrädare från 14 nationella dövföreningar var närvarande, varav en stor del representerades av sina ordföranden.

När konferensen pågick under fyra dagar blev det tydligt att nationella teckenspråk ofta har blomstrat i särskilda institutioner: skolor för döva. Historiskt sett har skolor för döva barn blivit platser för utveckling och överföring av teckenspråk, vilket i sin tur främjat utvecklingen av dövsamhällen. [Men i dag är utbildningsinstitutioner för döva inte längre platser för främjande av teckenspråk. ii Konferensdeltagarna såg att den nya tekniska utvecklingen och de pedagogiska metoder som är förknippade med denna utveckling kan få konsekvensen att statusen för vissa länders nationella teckenspråk äventyras. [iii]

Några centrala teman framkom under fyra dagars dialog mellan akademiker, språkpolitiska experter, företrädare för dövföreningar och medlemmar av dövgemenskapen.

För det första att det finns felaktig information om förhållandet mellan talat och tecknat språk. En vanlig myt är att döva barn med cochleaimplantat måste placeras i miljöer utan teckenspråk, eftersom teckenspråk antas störa utvecklingen av det talade språket. Men som en föreläsare kraftfullt påpekade finns det absolut ingen forskning som stöder denna myt. Tvärtom finns det rikligt med forskning som visar att tvåspråkighet är en tillgång. Att ge barn möjlighet att lära sig två eller flera språk främjar deras språkutveckling. Det är viktigt att dövsammanslutningar, ledare och akademiker säger ifrån till dem som sprider felaktig information. Det är upp till oss att främja noggrannhet i den offentliga och akademiska diskursen om förhållandet mellan talat språk och teckenspråk.

För det andra att det finns extremistiska utbildningsmetoder som inte bara förnekar döva barn rätten till teckenspråk utan också rätten till visuella inlärningsstrategier. Vi måste fråga oss varför någon utbildningsmetod skulle beröva någon människa rätten till ett naturligt kommunikationsmedel. Bryter dessa utbildningsmetoder mot FN:s konvention om barnets rättigheter? Kränker de döva barns mänskliga rättigheter?

Konferensen tog också upp idéer om hur teckenspråk kan lämna den väg som hotas och istället blomstra i samhället i stort. Insatser för att främja teckenspråk har ofta fokuserat på nationella teckenspråk. Men det finns andra former av teckenspråk, det som forskare kallar för "byte-teckenspråk". Dessa språk finns i små samhällen, ofta geografiskt isolerade, där en genetisk variant av dövhet är vanlig och där familjer har både döva och hörande medlemmar. Dessa samhällen har funnits vid olika tidpunkter och på olika platser i mänsklighetens historia. I dessa samhällen är teckenspråket utbrett som ett gemenskapsspråk som används av både döva och hörande personer. Om ett teckenspråk accepteras som en organisk del av samhället, vilket är fallet med vissa teckenspråk i byar, är dessa teckenspråk inte utrotningshotade. [iv] Den lärdom som konferensdeltagarna drog är att nationella teckenspråk måste förstås som organiska mänskliga språk, och inte bara som något som bara existerar för döva människor. En av föredragshållarna påpekade faktiskt att teckenspråk främjar den kognitiva utvecklingen hos sina användare. Teckenspråk har visat sig bidra till läsutvecklingen - hos hörande barn såväl som hos döva barn. v) Genom detta ser vi att teckenspråk är en fördel för alla människor.

Slutligen påpekade konferensdeltagarna att det finns andra sätt att främja teckenspråk än vårt traditionella beroende av utbildningsinstitutioner. Utbildningsinstitutioner har som främsta mål att undervisa döva barn, med det yttersta målet att främja social integration, inte ett visst språk. Språkpolitiska styrelser eller språkplaneringsråd har dock vuxit fram i olika länder under de senaste åren, med rådgivare eller styrelser som fokuserar på teckenspråk. Dessa institutioner har ett primärt mål: att främja teckenspråk. vi) I dessa nämnders arbete måste attitydplanering - i samhället i stort - införlivas. Dessa styrelser bör sprida medvetenhet om att teckenspråk är en kollektiv nyttighet - att teckenspråk existerar som en vinst för hela mänskligheten.


[i] Murangira, Ambrose. 2011. Hur dövkommuner kan bli aktiva intressenter i dövutbildningen. Konferensbidrag vid konferensen Sign Languages as Endangered Languages, World Federation of the Deaf och European Union of the Deaf, 6-9 november i Ål Norge.

[ii] Tijsseling, Corrie. Nya förändringar i språkpolitiken i den nederländska dövutbildningen. Konferensbidrag vid konferensen Sign Languages as Endangered Languages, World Federation of the Deaf och European Union of the Deaf, 6-9 november i Ål Norge.

[iii] Tijsseling, 2011; Boye-Niemelä, Janne. 2011. Det danska teckenspråkets nuvarande status. Konferensbidrag vid konferensen Sign Languages as Endangered Languages, World Federation of the Deaf and European Union of the Deaf, 6-9 november i Ål Norge.

[iv] Zeshan, Ulrike. 2011. Models of sign language endangerment and opportunities for revitalisation, Paper presented at the conference Sign Languages as Endangered Languages, World Federation of the Deaf and European Union of the Deaf, November 6-9, in Ål Norway; Dikyuva, Hasan. 2011. Mardans teckenspråk. Konferensbidrag vid konferensen Sign Languages as Endangered Languages, World Federation of the Deaf and European Union of the Deaf, 6-9 november i Ål Norge.

[v] Hauser, Peter. Hur döva barn lär sig. Konferensbidrag vid konferensen Sign Languages as Endangered Languages, World Federation of the Deaf och European Union of the Deaf, 6-9 november i Ål Norge.

[vi] Alanne, Kaisa. 2011. Teckenspråk och språkpolitik och språkplanering. Konferensbidrag vid konferensen Sign Languages as Endangered Languages, World Federation of the Deaf and European Union of the Deaf, 6-9 november i Ål Norge; Holten, Sonja Myre. 2011. Teckenspråk i Norge: What's Next? Konferensbidrag vid konferensen Sign Languages as Endangered Languages, World Federation of the Deaf and European Union of the Deaf, 6-9 november i Ål Norge.

Alla publikationer från 2022-2026 samfinansieras av och produceras inom ramen för Europeiska kommissionens program för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värderingar (CERV).

De åsikter som uttrycks är dock endast författarnas och återspeglar inte nödvändigtvis Europeiska unionens eller Europeiska kommissionens CERV-programs åsikter. Varken Europeiska unionen eller den beviljande myndigheten kan hållas ansvariga för dem.

Dela den här artikeln...

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Relaterade artiklar

sv_SESvenska
Hoppa till innehåll